Familjen är det bästa sättet att känna tillhörighet. Allt känslan av delaktighet och trygghet startar inom dessa referens ramar.
Vi umgås ovillkorligt och blir därmed älskade. Glädjen att vara med i varje stund i samhörighet med dem som visar uppskattning och sant engagemang är utan tveka det bästa som kan hända oss som barn. Vi bygger vår personlighet och utvecklar vår social trygghet inom de slutna vägarna tills man med dessa förutsättningar kan börjar bemöta andra.
Vi behöver inte vara utopiska i vårt sätt att se på hur familjen har undan för undan ändrat karaktär. Familjen har förändras och individen därmed har fått också andra förutsättningar som på gott och ont hjälper den att kämpa vidare i den miljön den växer i.
Varje samhälle har försökt att hjälpa till att familjen skall kunna hitta bästa lösningar för att där det finns barn skall dessa kunna få dem bästa premisser att växa upp som samhällstjänande människor. Men vi behöver inte blunda för verkligheten då i varje samhälle man utforskar hittar man ohederligt förfarande.
Man kan viss undra varför skall det vara så.
Men man skall inte vara negativ utom se livet i sitt rätta perspektiv och kämpa för det som man tycker om och för den familjeförhållande man tycker är bra.
Men när det inte går längre att kämpa för att rädda sitt förhållande skall man se till att hitta de bästa förutsättningar för att barnen som har skapats i det förhållande skall bibehålla sin trygghet.
Jag gör utredningar om familj och boende som kan vara till grund i en tvist.
Min rekommendation är att undvika komma så lång och att söka hjälp långt innan för att undvika rättsliga långvariga processer som mest skadar barnens trygghet och tillit.
