Handikapp används i
vardagstal som en synonym till funktionsnedsättning. Ordet handikapp
uppfattas dock av många personer med funktionsnedsättningar som
nedsättande och missvisande. Det sistnämnda till följd av
det relativa handikappbegreppet.
Svenska socialstyrelsens
terminologiråd har 2007 tagit beslut om revidering av termerna
funktionsnedsättning och handikapp. Funktionsnedsättning och
funktionshinder är inte längre synonymer, funktionshinder blir en
egen term och handikapp utgår.
I och med detta definieras
begreppet funktionsnedsättning: nedsättning av fysisk, psykisk eller
intellektuell funktionsförmåga. Begreppet funktionshinder
definieras: begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en
person i relation till omgivningen. För båda termerna avråds
handikapp som synonym. En viktig konsekvens av detta sätt att
definiera funktion är att funktionshinder inte är något som en
person har, utan något som uppstår i en miljö som inte är anpassad
till funktionsnedsättningen och därför är funktionshindrande.
Konventionen om rättigheter för
personer med funktionsnedsättning,
antogs av
FN:s generalförsamling den 13 december
2006. I Sverige antog riksdagen konventionen två
år senare den 13 november
2008. Konventionen trädde i kraft i Sverige den
14 januari 2009. Hittills har 147 stater
undertecknat konventionen.
[1]
USA undertecknade konventionen den 30 juli 2009,
vilket anses vara ett tecken på en positivare
inställning till FN.
[2] USA har varken undertecknat FN:s
kvinno- och barnkonventioner. 90 stater har
ratificerat konventionen och 60 tilläggsprotokollet,
däribland Sverige. När en stat har ratificerat
konventionen, dvs åtagit sig att följa den, är den
juridiskt bindande. För att ratificera en konvention
ska landets lagstiftning stämma med de krav som en
konvention ställer. Detsamma gäller hur lagarna
tillämpas. Annars begår landet konventionsbrott.
Ratificeringsprocessen pågår i många länder.
Konventionen har en inledning som följs av
50 artiklar. Artiklarna 1-4 handlar om grundläggande
principer. I artikel 1 beskrivs syftet att främja, skydda
och säkerställa att personer med
funktionsnedsättning får full och lika tillgång till
mänskliga rättigheter. I artikel 1 punkt 2 står det
vilka som omfattas av konventionen: ”Personer med
funktionsnedsättning innefattar bland annat personer med
varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska
funktionsnedsättningar, vilka i samspel med olika hinder kan
motverka deras fulla och verkliga deltagande i samhället på
lika villkor som andra.” Artikel 2 tar upp definitioner om "kommunikation"
innefattande
punktskrift och
informationsteknik, "språk"
innefattande
teckenspråk och andra former av icke talande språk, "diskriminering
på grund av funktionsnedsättning", "skälig anpassning", och
"universellt utformade". Artikel 3 listar allmänna principer
som ska tolkas in i alla rättighetsartiklarna. Det handlar
bland annat om respekt för lika värde och självständighet,
och tillgänglighet. Artikel 4 tar upp allmänna åtaganden. En
stat som har antagit konventionen åtar sig att respektera,
skydda och främja rättigheterna. I artikel 4 punkt 3 står
att staterna aktivt ska samråda med och involvera
organisationer som företräder människor med
funktionsnedsättning." Källan:
www.wikipedia.org den fria
encyklopedi.
I vilket fall som helst behöver
människor med sådana här problem hjälp inte enbart med sina
psykiska och fysiska problem utan också att kämpa för att sina
rättigheter verkligen skall tillvaratas. När man kämpar mot strömmen
kan ibland det psykiska blir uttömd och då behövs det att
utomstående kan stötta till, samtala och lyfta upp den rätta
perspektiven på tillvaron. Svårigheterna kan ta helt överhand och
blir ytterligare ett hinder. Det blir sannolikt svårare att reda ut
och miljön man bor i blir plågsam och svåruthärdlig.
Tillbaka
Home