Även när allting verkar slut kan man hitta lösningar på svårigheterna som brukar göra att man inte kan känna sig levande.
Att känna att man inte duger, att man inte är lika mycket värd, att man hellre skulle vilja dö än att leva, att man tittar neråt istället för framåt, att gå insjunken istället för upprätt är vanligt för den som känner att ensamheten är som när solen går ner. Mörker faller.
Man blir rädd och strävan efter något positivt känns långt borta.
Ångesten att man är den man är och förtvivlan över att allting negativt tycks dras till en, låter ens tankar kanske enbart cirkulera kring självmord.
Det kan tyckas vara den enda lösningen.
Depression och att man inte kan komma ifrån det som styr inom en. Det kanske är som ett svart moln som täcker över värmen, ljuset och omsorgen. Att man enbart sjunker djupare och djupare i passivitet och håglöshet. Allting tycks försvinna som när solen försvinner från ens syn. Mörker faller och det känns tungt.
Varje människa har sin styrka och den kan ta sig ett destruktivt uttryck och blir som en barriär, som en tjock mur som är svår att genomtränga. Samma kraft kan vändas till något konstruktivt.
Du får svårt att bli delaktig i andras glädje då sorgen skymmer ditt ljus.
Du får svårt att företa dig saker och ting och känner att alla andra går förbi dig utan att ens se ditt lidande.
Smärtan som bara du känner, ensam, övergiven och främmande.
Du blir tillintetgjord, du behöver omfamning, omsorg från de som gav dig liv och när du får det känns det ändå främmande, otillräckligt och otröstligt.
Ingen förstår dig, ingen kan känna som du känner, ingen kan se i dina ögon att livet håller på att ta slut.
Du vill mer än gärna bara låta dig dö.
Ibland ber man till GUD även när man inte är religiös, då allting låter sig förlikas med mörkret.
För över 25 år sedan, var det en psykotisk patient som hade blivit inlagd inom psykiatri som sa till mig:
”Man kommer från mörkret och man går in i mörkret”.
Hon frågade mig sedan:
”Är det verkligen lönt att leva?”
Vi tillsammans hittade svar på det. Det var början för vårt samarbete.
Patienten blev sjukskriven efter någon vecka och jag följde upp hennes utveckling mellan dessa två mörka områden.
Hon skaffade sig egen lägenhet och avslutade sina studier och tog gymnasiekompetens. Hon fick arbete och lärde sig att förstå sitt inre och dess inverkan.
Hon kunde själv lysa där det var mörkt och när solen gick ner kunde hon även där njuta av att hon levde.
Efter denna patient har jag med många andra patienter hittat lösningar så att de skulle fortsätta leva ett drägligt och kvalitativt liv.
Psykoterapi är en väg som ser till att du vänder blicken tillbaka och ser i sitt rätta perspektiv på det som varit.
Du vågar öppna dig för att betrakta, bevittna, beskåda och tillåta alla händelserna i det förflutna att ta de rätta proportionerna.
Du lär dig undan för undan att tillåta dig att bygga nya grenar i förståelse som länkar till det som saknas och känns främmande.
Du lär dig att bestämma dig för det du önskar och lär dig att acceptera dessa nya vägar.
Du kommer att kunna bygga broar över den snåriga och ogenomträngliga marken.
Du kommer att se bakåt utan rädsla och utan obehag. Du kommer att våga se framåt med en vinnande anda.
När du förändras, förändras därmed din omgivning!
