Min erfarenhet med överviktiga människor som har sökt psykiatrisk hjälp har gett mig
en bild som inte alltid har överstämt med det dem sökte för, alltså att få hjälp med sin
fetma, sitt utseende, sin lidande över att inte kunna vara den de innersinne så gärna
skulle vilja vara.
Den bilden av sig själv har blivit förvrängt och kampen har plötsligt fått en helt annan
dimension. Detta har skapat en återvändsgränd och en ond cirkel har formas för att
egentligen helt komma ifrån essensen av det verkliga problemet.
Ursäkten och bortförklaringar har blivit många och kan räknas som experter på
att lura sig själva.
Vi har genom tiderna kunnat se olika TV program om hur mycket
överviktiga människor är beredd att kämpa för att uppnå sitt mål.
Men för de flesta som uppnår det målet är återvändo ganska snart till det som varit.
Många undrar varför när man har kunnat lägga så mycket själ i kampen för att
komma till en kropp form som de egentligen har känt sig bekväma i.
Varför?
Brist på uthållighet. Nej.
Brist på självrespekt. Nej
Vår kropp är en av dem starkaste försvar när vår medvetna inte kan bära det
som vår omedvetna gärna vill tränga fram. Skyddet mot det onda och verkligheten
blir nödvändigt att linda och hålla isolerad.
Tar du bort detta tvingas du att konfronteras med det onda - med det ursprungliga.
Vi skall inte slå oss blinda på detta för att även här finns klara betingade och genetiska
orsaker som måste tas om hand. Likaväl om du ser dig omkring
kan man konstatera att det inte behöver bara det
enda bevekelsegrunden. Då, för att du skall njuta av ditt liv skall du först se till
att du rensar i din egen skafferi och slänger allt gammalt.
Allt det du gör skall vara för din skull. Lyft upp på ytan det som tynger
och omedvetet tvingar dig att vara den du ogillar.
Våga se dig själv som den du just är och därifrån påbörja en förändring.
kom ihåg att vandra även i ditt förflutna under tiden du kämpar då
undviker du att kämpa mot väderkvarn.
